Elevintervjuer

Amanda Kjell

När Amanda Kjell skulle välja utbildning visste hon att hon ville jobba med skogen på något sätt. Men under utbildningens gång ändrades målsättningen från administration till praktiskt skogsarbete.

Amanda kommer från en familj där skogen har haft en stor roll. Pappan kör timmerbil och äger skog, en äldre bror gick på Sparresäter, så intresset för skogen har funnits med hela tiden. Men att det blev inriktning mot praktiskt skogsarbete med maskiner var långt ifrån självklart.

– Från början ville jag läsa vidare och jobba på kontor med skogsfrågor. Jag trodde väl inte riktigt att jag som tjej skulle klara av det tunga arbetet i skogen. Men på skolan märkte jag att det var mycket roligare att vara ute och arbeta praktiskt i skogen än att sitta inne vid en dator.

Amanda bodde på skolan och menar att sammanhållningen var en av de bästa sakerna med Sparresäter.

– Det blir helt annorlunda än på ett vanligt gymnasium eftersom man bor tillsammans. Jag har fått vänner för livet, säger hon.

En annan sak som Amanda tyckte om med utbildningen var alla grundkurser, som gett en bra kunskap inom många olika områden. Även om hon själv har haft mest nytta av kurserna från skördar-utbildningen var det viktigt att få en inblick i andra delar av skogsarbetet.

– Vi fick lära oss grunderna inom skogsbruk, allt från att hantera en motorsåg till maskinreparationer, ekologi och data. Det är sånt man måste kunna om man till exempel ska driva ett eget företag inom skogssektorn.

Efter studenten fick Amanda anställning som skördarförare. Nu har hon tillfälligt bytt bransch och arbetar på ICA, där hon trivs alldeles utmärkt.

– Men jag är inte färdig med skogen än. Jag siktar på att hitta ett bra jobb inom skogsindustrin snart. Jag läste även in en del kurser så att jag kan läsa vidare om jag skulle vilja det.

Amanda har många fina minnen från gymnasietiden, men om hon måste välja ett tvekar hon inte länge.

– Studenten var riktigt rolig. När man sprang ut och tänkte att nu har jag fan i mig klarat det här, det var en speciell känsla!

Tomas Kellberg

Trädgård är i dag ett oerhört brett område med förgreningar inom många branscher. Oavsett om man drömmer om att jobba på handelsträdgård, botanisk trädgård, med trädgårdsdesign eller i parkförvaltning är trädgård en bra utbildning.

En som instämmer i detta är Tomas Kellberg från Lundsbrunn, som går tredje året på Uddetorps trädgårdsinriktning. Han är mest intresserad av handelsträdgårdar, eftersom hans pappa driver en sådan. Men Tomas menar att man inte måste ha en massa förkunskaper för att lära sig mycket om trädgård.

– Utbildningen är bra för man får lära sig mycket av grunderna inom hela trädgårdsområdet, samtidigt som man kan fördjupa sig och bli bättre på vissa inriktningar. Därför får man både bredd och djup i utbildningen.

Tomas visste tidigt att han ville jobba med trädgård på något sätt, eftersom han hjälpt till en del i pappans handelsträdgård och tyckt om arbetet där.

– Jag gillar verkligen att jobba med växter. I handelsträdgården odlar vi upp olika växter och säljer till privatpersoner och grossister, säger han.

Tomas gillar gemenskapen på skolan och även om han inte bor på internatet har han fått många goda vänner under sin tid på Uddetorp. Han tvekar inte att rekommendera trädgårdsinriktningen till andra.

– Det är bra lärare, bra kurser och bra praktik. Själv var jag på plantskola och jobbade. Det var kul, för innan hade jag bara varit på handelsträdgård.

Tomas är positiv till det mesta med trädgårdsarbetet. Men en sak skulle han gärna ha sluppit.

– Det enda som inte är så roligt är att rensa ogräs. Men det måste ju göras, säger han.

Han började rida redan som tvååring, och har bara fortsatt och fortsatt. Nu är han både inridare och ridlärare, samtidigt som han själv tränar och tävlar i westernridning. Och snart åker Kenny Green Pettersson till USA för en tids ranchliv och mer utbildning.

Djur har alltid legat Kenny Green Pettersson varmt om hjärtat, så hans mamma visste nog vad hon gjorde när hon tog med den tvååriga knatten till en ridskola.

– Hon hade själv ridit som liten, och trodde att jag skulle gilla det, säger han. Det stämde.

Efter det kretsade mer och mer i Kennys liv kring hästar. I skolåldern red han flera gånger i veckan, och när det startade en westernridskola i närheten av hans hem i Bokenäs (utanför Uddevalla) anmälde han sig dit.

– Till slut var jag där i princip varje dag, och jag började även hålla lektioner och tävla. Westernridning är egentligen inte så annorlunda mot annan ridning, det gäller att vara mjuk och följsam med hästen. Det finns antingen bra eller dålig ridning, oavsett om man håller på med western, dressyr eller hoppning.

När det blev dags att välja till gymnasiet föll valet självklart på naturbruk.

– Det har jag alltid varit klar över att jag skulle gå, för djur ger mig en inre ro i kroppen och får mig att må bra. Jag har alltid vetat vad jag vill.

Men det var inte inriktningen hästhållning som Kenny valde, vilket kanske hade varit mest naturligt egentligen. I stället valde han jordbruk.

– Jag ville ha en bredare utbildning, som jag kunde ha användning av även i jobbet med hästar, säger han. Samtidigt kunde bredden ge en backup ifall jag inte skulle kunna försörja mig helt på hästarbete.

Han tycker att han gjorde ett bra val. På jordbruk fick han lära sig sådant som hur markerna fungerar, en hel del om skogsbruk och även hur man hanterar en motorsåg.

– Det är många bitar där som jag har nytta av.

I grundskolan var Kenny inte så förtjust i skolan. Han är en aktiv kille, och hade svårt att sitta stilla i lektionssalarna. På naturbruk trivdes han däremot väldigt bra.

– Det är mer fritt där och mycket jobb utomhus, säger han. Det var både kul och bra. Jag kan verkligen rekommendera att gå naturbruk. Det är roligt, har mycket praktik och samtidigt bra utbildning i kärnämnena. Och det är enormt utvecklande!

Kenny bodde på internat under gymnasiet och trivdes bra med det också.

– Det skapar enormt starka band till vännerna och är utvecklande för den sociala kompetensen.

Nu har det gått några år sedan Kenny slutade gymnasiet, och han har hunnit med flera olika jobb – alla med djur och natur som gemensam nämnare.

Först arbetade han i ett halvår som skogstaxerarbiträde åt SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet). Därefter var det dags för lumpen, som han gjorde i beridna högvakten i Stockholm.

– Det är en kul merit att ha med sig. Där jobbade jag mycket med unghästarna, som var lite mer svårridna, och så tävlade jag i fälttävlan och dressyr. Där fick jag också kontakt med en berömd hästtränare och cowboy från Tennessee, Ed Dabney.

Kenny blev intresserad av hans träningsmetoder och efter lumpen mejlade han till tränaren och bad att få jobba med honom. Det fick han. Under tre månader var han i Georgia i USA och tränade unghästar och problemhästar enligt Ed Dabneys metoder.

Därefter åkte han tillbaka till Europa och arbetade i Danmark, först med mjölkkor och därefter med smågrisproduktion.

– Nu är jag i Sverige igen och har startat eget företag, säger han. Jag hyr ut min arbetskraft, bland annat till ett företag som bygger stängsel för kossor, hästar, får och andra djur. Det är nyttigt och intressant, och jag lär mig att bygga hållbara stängsel.

På kvällar och helger rider han in hästar, både åt privatpersoner som kanske har problemhästar och åt uppfödare. Dessutom undervisar han i roping.

– Roping är en gren i westernridning, där man rider och på tid ska fånga en kalv med lasso. Här i Europa används inga riktiga kalvar, utan attrapper som släpas efter en fyrhjuling. Det är enormt kul!

Nu planerar Kenny att lägga upp sitt yrkesliv i två halvor under en femårsperiod. Han håller på att skaffa en gård i Sverige, där han ska ta in hästar på träning och undervisa i roping. Det vill han göra halva året.

– Andra halvan vill jag hyra ut gården och åka till USA för att utbilda mig och eventuellt tävla på rodeo. Till att börja med vill jag åka till en ranch och delta i rancharbetet och brännmärkning, till exempel. Den kulturen är ganska häftig och charmig och det lockar mig.

Kenny Green Pettersson

Djur har alltid legat Kenny Green Pettersson varmt om hjärtat, så hans mamma visste nog vad hon gjorde när hon tog med den tvååriga knatten till en ridskola.

– Hon hade själv ridit som liten, och trodde att jag skulle gilla det, säger han. Det stämde.

När det blev dags att välja till gymnasiet föll valet självklart på naturbruk.

– Det har jag alltid varit klar över att jag skulle gå, för djur ger mig en inre ro i kroppen och får mig att må bra. Jag har alltid vetat vad jag vill.

Men det var inte inriktningen hästhållning som Kenny valde, vilket kanske hade varit mest naturligt egentligen. I stället valde han jordbruk.

Han tycker att han gjorde ett bra val. På jordbruk fick han lära sig sådant som hur markerna fungerar, en hel del om skogsbruk och även hur man hanterar en motorsåg.

– Det är många bitar där som jag har nytta av.

I grundskolan var Kenny inte så förtjust i skolan. Han är en aktiv kille, och hade svårt att sitta stilla i lektionssalarna. På naturbruk trivdes han däremot väldigt bra.

Kenny bodde på internat under gymnasiet och trivdes bra med det också.

– Det skapar enormt starka band till vännerna och är utvecklande för den sociala kompetensen.

Nu har det gått några år sedan Kenny slutade gymnasiet, och han har hunnit med flera olika jobb – alla med djur och natur som gemensam nämnare.

Först arbetade han i ett halvår som skogstaxerarbiträde åt SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet). Därefter var det dags för lumpen, som han gjorde i beridna högvakten i Stockholm.

Därefter åkte han tillbaka till Europa och arbetade i Danmark, först med mjölkkor och därefter med smågrisproduktion.

På kvällar och helger rider han in hästar, både åt privatpersoner som kanske har problemhästar och åt uppfödare. Dessutom undervisar han i roping.

Peter Arvidsson

Från skogsmaskinförare till yrkesmusiker. Och från yrkesmusiker till polis. Peter Arvidssons yrkesliv har gjort några vändningar.

– Jag gillar att ta chansen när den kommer och göra det som känns bra, säger han.

I högstadiet var Peter Arvidsson ganska skoltrött. Han funderade på att läsa ekonomiskt eller elprogrammet på gymnasiet (eller el-tele som det hette då), men ville hellre gå ett mer praktiskt inriktat program.

– Eftersom jag är en bondgrabb, uppvuxen på en liten gård med skog och mjölkkor, tyckte jag att det passade bra att gå naturbruk med inriktning mot skog, säger han. Jag ingick i den första kullen som gick på Naturbruksgymnasiet Svenljunga när det var nybyggt.

Han upplevde gymnasiet som "en skön mix av teori och praktik". Eftersom familjens gård bara låg någon mil från skolan, och han själv just hade tagit körkort för lätt mc, kunde han pendla på sin 125-kubikare.

– Det kändes som en stor frihet. Jag kunde vara med på olika grejor på kvällar och så, och ändå ta mig hem när jag ville.

I slutet av vårterminen av sista året på gymnasiet blev han tillfrågad om han ville sommarjobba hos en entreprenör som behövde någon som körde ris med skotare. Peter nappade på det.

Sommarjobbet blev till ett fast jobb och åren gick.

– Jag trivdes bra med det och stannade kvar i nio år, säger han. Det var riskörning, flisning och virkeskörning. Ibland jobbade jag ensam i skogen, och ibland jobbade vi två och två. Även om jag hade kört en hel del maskin på skolan, tyckte jag att jag lärde mig massor.

När han sa upp sig på jobbet var det för att bli musiker på heltid!

– Ända sedan högstadiet hade jag spelat rätt mycket keyboard, säger Peter. Så småningom startade jag och en släkting ett dansband, och jag spelade ute ganska mycket under hela min ungdom.

Nu hade han fått ett erbjudande om att vara keyboardist i ett etablerat band, Sound Express.

Det var smickrande och kändes som en dröm som gick i uppfyllelse, så han tackade ja. Gruppen spelade på krogar och i folkparker. Det var dansbandsmusik, men lite rockigare än det traditionella.

– Det var hur kul som helst – jag älskade det! Både att stå i rampljuset, även om jag normalt sett är en lugn och lite tillbakadragen person, men också att få utveckla musiken och spela för en större publik.

Hur som helst så blev turnerandet ganska slitsamt med åren. Bussen var liten, hotellrummen enkla och betalningen ganska skral. Att vara ute och jobba i princip varje helg var också ganska tröttande.

På en restaurang i Östersund råkade hans ögon falla på en tidningsannons där det stod: Bli polis! Det var något som Peter tidigare hade funderat på till och från, men inte tagit tag i eftersom han inte hade behörighet till högskolan från gymnasiet (då var naturbruksprogrammet tvåårigt, och han behövde läsa till historia, samhällskunskap och en svenskkurs).

– Jag blev mer och mer sugen på att bli polis, så jag läste in de där kurserna på Komvux, samtidigt som jag sökte till Polishögskolan.

Han kom in på första försöket och pluggade sedan till polis i Stockholm.

– Det var kul att studera som vuxen, jag var mycket mer motiverad än i tonåren, säger han. Det kändes att jag hade hamnat rätt.

Nu arbetar han sedan några år som ordningspolis i yttre tjänst. Han åker polisbil och arbetar omväxlande dag-, kväll- och nattskift. Han är också instruktör i polisbilskörning för nya aspiranter och har utbildning för att kunna köra mc i tjänsten.

Har du någon nytta av din gymnasieutbildning i jobbet?

– Ja, jag har i alla fall nytta av att vara lugn, trygg och jordnära. I polisyrket handlar det om vitt skilda arbetsuppgifter, allt från att ta hand om lösspringande kor till att hantera en lägenhetsbrand eller lösa bråk på stan. Som polis behöver jag ofta vara lite praktisk och kunna lösa problem och det är något jag lärde mig under mina år i skogen.

Skulle du rekommendera andra att gå naturbruksprogrammet?

– Ja, absolut! Vi har så mycket natur i Sverige och behöver folk som kan ta hand om den. Alla kan ju inte bli tjänstemän. Och jag själv är väl ett levande bevis på att man kan ändra bana senare, ifall man inte vill följa det spåret man valde som sextonåring.

Katrin Johansson

Hon tänkte gå samhällsprogrammet, som kompisarna skulle göra, och var inte alls sugen på att gå naturbruk. Men mamma övertalade henne. Katrin Johansson blev mycket nöjd med sitt gymnasieval. Nu har hon pluggat vidare och söker jobb som journalist.

Katrin Johansson är uppvuxen på en gård, har ridit sedan hon var fem år och extraknäckt som avbytare sedan en praktikperiod i åttan. Man skulle kunna tro att det låg nära till hands för henne att välja naturbruk på gymnasiet, men det var hon inte så pigg på. De flesta kompisarna skulle ju gå samhäll.

– Men mamma hade själv gått på Strömma och tyckte absolut att jag skulle göra det också, säger Katrin Johansson. Hon tyckte att det var både roligt och bra och trodde att det skulle passa mig.

Katrin lät sig övertalas och sökte in till naturbruk. Hon valde jordbruksinriktningen och inte häst, för hon tänkte att jordbruk var bredare och skulle ge henne bättre möjligheter att få jobb efter gymnasiet.

Hela sommarlovet efter nian var hon nervös. Hur skulle det bli på gymnasiet? Hon kände ju inte en enda människa på den nya skolan.

– Men allt gick väldigt bra! Jag var ganska blyg, men utvecklades mycket av att bo på internat. Det gick jättefort att lära känna alla på skolan. Det var en extremt bra gemenskap och inga grupperingar eller så. Man kunde vara sig själv.

Hon tycker att stämningen är lite annorlunda på naturbruk, för det är inte utseendet som räknas bland kompisarna.

– Alla är sig själva. Man går mycket i mjukiskläder och jobbar ihop i ladugården och lär känna varandra på ett bra sätt.

Enligt Katrin började utbildningen på en väldigt grundläggande nivå, vilket nog var bra eftersom det var så varierande vilka erfarenheter eleverna hade. Vissa hade knappt sett en ko förut, medan andra var uppvuxna i ladugården eller traktorn. Men hon kände samtidigt att utbildningen hela tiden anpassades efter eleverna och att det sällan var för lätt eller för svårt.

– Jag har haft nytta av det jag lärde mig, säger hon. Efter gymnasiet har jag mjölkat och skött en del småsysslor på en gård på sommaren och en del helger. Men jag ville läsa vidare efter gymnasiet för att ha ett alternativ till jobbet som avbytare.

Katrin har alltid tyckt om att skriva, och valde därför att gå en högskoleutbildning i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning mot medieproduktion. Nu har hon tagit en fil kandexamen och söker jobb som journalist.

Medan hon söker jobb har hon en visstidsanställning på Naturbruksgymnasiet Strömma, som elevambassadör och djurskötare i kostallet.

– Det är en lagom blandning och roligt att jag kan jobba med båda områdena som jag är utbildad för. Jag är fortfarande ganska blyg, men har lärt mig att ta utmaningar och därför funkar det bra att prata inför högstadieklasser som elevambassadör. Om jag tycker att det går dåligt blir jag bara taggat och tänker att "jag vill göra det en gång till och då ska jag göra det bättre".

När det gäller framtiden är det mycket som beror på var hon får jobb. Just nu bor hon i Göteborg, för att testa att bo i storstad också.

– Jag vill gärna arbeta som journalist eller webbredaktör, men jag tänker också att någon gång i framtiden ska jag skaffa en egen gård. Kanske ha lite köttdjur och någon häst. Det vore mysigt.

Michaela Sieverthson

Michaela Sieverthson drömde om att bli florist. Men när det blev dags att välja gymnasielinje och inriktning föll valet på trädgård i stället. Nu arbetar hon med både trädgård och blomsterarrangemang på en blomsterhandel i Tidaholm.

Att det blev Uddetorps naturbruksgymnasium var ingen skräll, eftersom Michaela sedan länge haft ett brinnande intresse för blomsterarrangemang. Planen var att läsa trädgårdsutbildningen och sedan vidareutbilda sig till florist.

– Men på skolan fick vi lära oss mycket inom olika delar av yrket, så det blev en del floristkunskaper också. Bredden på utbildningen är bra och det har hjälpt mig mycket nu efter skolan, säger hon.

Sedan hon gick ut skolan 2007 har Michaela, som nu är 22, jobbat på Lidéns Blomsterhandel i Tidaholm. Och här kommer kunskaperna från utbildningen väl till pass.

– Jag är trädgårdsmästare i grunden och sedan jobbar jag som florist vintertid, så det blir lite av varje.

Utöver arbetet på blomsterhandeln håller Michaela ibland trädgårdskurser på Studieförbundet Vuxenskolan. Hon menar att utbildningen på Uddetorp är en bra grund att stå på, inte bara i arbetslivet. Trots att Michaela inte bodde på skolan utan pendlade tycker hon att gemenskapen var stor bland eleverna.

– Det var bra stämning på skolan och bra sammanhållning.

Drömmen om floristyrket har blivit verklighet för Michaela. På köpet är hon dessutom trädgårdsmästare och kursledare. Inte konstigt att hon gärna rekommenderar utbildningen till andra.

– Om man gillar att vara ute och arbeta praktiskt är naturbruksgymnasiet perfekt, säger hon.

Martin Axelsson

Naturbruk var ett ganska självklart val för Martin Axelsson, som är uppvuxen på en gård. Nu har han ett företag och tar uppdrag av olika slag: som skotarförare, svetsare och anläggningsarbetare. Men han funderar på att bli proffsboxare.

Martin Axelsson har alltid varit intresserad av jord- och skogsbruk. Hans pappa har en mjölk- och skogsgård, så han har fått intresset med sig från barnsben.

– Gymnasievalet var ganska självklart för mig, säger han. Jag gick jordbruksinriktning med skog som tillval, och trivdes väldigt bra. Om man har ett hjärta som brinner för jordbruk är det en jättebra och allsidig utbildning.

Martin bodde på skolans internat, och det gillade han.

– Det var väldigt kul! Vi är en kompisgrupp som fortfarande umgås. Visst var det en omställning att flytta hemifrån som sextonåring, men man var aldrig ensam och hade alltid mycket att göra så det gick bra. Man lär sig att klara sig själv och mognar mycket på internat.

På fritiden jobbade Martin också på sin pappas gård, när han inte tränade. Han har tränat boxning i många år och har tagit ett SM-guld och två SM-silver i tungviktsboxning.

– Det här jobbet har fungerat bra för mig som idrottare, eftersom jag jobbar så mycket med kroppen. Fast ibland kan det vara svårt att få ihop träningstiderna med jobbtider. Jag hoppas bli bättre på det. För tillfället håller jag också på att träna inför Vasaloppet.

Nu har Martin också köpt en skogsgård som han håller på att renovera. När det gäller framtiden så är Martin lite svävande. Många idéer finns men längs vägen hinner de också ändra sig många steg, vilket gör att slutresultatet sällan är det samma som ursprungliga tanken. Eftersom det finns så många möjligheter och vägar att gå är det ingen idé att planera för mycket, max ett år i taget, säger han.

– Men under det närmaste året har jag i alla fall tänkt komplettera mitt lastbilskörkort med E-kort, så att jag får köra släp också. Sedan får jag se vad jag gör. Hittills har det alltid löst sig och jag har aldrig gått arbetslös.

Han berättar också att han överväger att satsa på en karriär som proffsboxare. Han har fått en del erbjudanden, men inget som han har nappat på. Ännu. Men det kanske kommer.

Erik Höglund

Med föräldrar som är hästuppfödare och med tidigare erfarenhet från trav var Erik Höglunds gymnasieval enkelt. Han skulle läsa hästinriktningen på Uddetorp. Nu, nästan tre år äldre och många erfarenheter rikare, ångrar han sig inte en sekund.

Under åren på skolan har han varit på praktik hos flera av de största travtränarna, däribland Åke Svanstedt, Stig H Johansson, Stefan Hultman och fransmannen Jean-Michel Bazire.

– Jag har praktiserat som hästskötare hos dem och fått en inblick i träningsmetoder och mycket annat. På ett ställe fick jag och en kompis till och med egna hästar att ta hand om och det var såklart väldigt spännande.

Erik tycker om att ha mycket ansvar och menar att utbildningen har gett bra förutsättningar att arbeta med hästar.

– Vi har haft bra lärare som har fått alla, även de som inte kunde så mycket innan, att bli intresserade av trav. Man märker att utbildningen har gett mycket när man kommer ut på praktiken och känner att man kan mycket av det som ska göras, säger Erik.

Han har hela tiden haft målet att arbeta inom travet på något sätt, allra helst som kusk. Och praktiken hos de välkända travtränarna har gett mersmak.

– Man har fått mycket erfarenhet och sett att man inte kan köra en typ av träning till alla hästar, det gäller att anpassa efter vad det är för typ av häst. Det var häftigt att få praktisera i Frankrike och se hur de gör där, men efter skolan vill jag till Florida och arbeta på en stor anläggning där.

Samtidigt som han går sista året på Uddetorp håller Erik på att ta körlicens på Axevalla travbana. Drömmen om att bli travkusk finns kvar och kanske kan det vara bra att lägga namnet Erik Höglund på minnet.

Lovisa Zagerholm

Lovisa Zagerholm började först på ett teoretiskt gymnasieprogram, men hoppade av efter en termin. I stället gick hon hästhållning på naturbruk, och det passade henne bättre. Nu arbetar hon som ridlärare och läser till lärare i svenska, matte och engelska.

Lovisa har alltid varit intresserad av hästar och hade flera egna hästar under skoltiden. Hon har ridit mycket och bland annat tävlat i dressyr.

– Jag ville gå ett teoretiskt gymnasieprogram, för att kunna välja ganska fritt om jag ville läsa vidare efter gymnasiet, säger hon. Det känns viktigt att ha en annan utbildning och ett annat yrke att arbeta med, även om jag också vill hålla på med hästar. Tänk om man skadar sig eller om kroppen inte orkar med!

Men efter en termin hoppade hon av det teoretiska programmet. Det var mycket stillasittande och pluggande och svårt att kombinera med all ridträning och hästskötsel som hon höll på med.

Efter moget övervägande bestämde hon sig för att gå naturbruksprogrammet med hästhållningsinriktning.

– Det kändes som en bredare inriktning än att gå ett renodlat ridgymnasium, för här fick man lära sig även om foder och skötsel av hästarna, säger hon.

Men hennes föräldrar var inte alls förtjusta över dotterns val.

– De trodde att det var en stökig utbildning och att jag inte skulle kunna läsa vidare sedan. Även jag hade fördomar och tänkte först att det var töntigt med naturbruk. Men både jag och mina föräldrar ändrade oss, när vi märkte att fördomarna inte stämde.

Lovisa bodde hemma och pendlade till skolan, för hon ville kunna vara med sina hästar och sköta om dem. Trots att hon inte bodde på internatet kom hon snabbt in i gemenskapen på skolan.

– Jag är ganska social av mig och kände mig aldrig utanför eller så. Och det var skönt att kunna ha kvar mitt vanliga liv med hästarna hemma.

Hon tycker att utbildningen var bra och att det var nyttigt med så mycket praktiskt arbete. Det allra bästa var, enligt Lovisa, praktikperioden som hon gjorde på ett stall i Wales. Där fick hon rida hela dagarna och verkligen känna hur det är att ha ridning som yrke.

Lovisa tror att en av anledningarna till att hon blev sugen på att läsa vidare direkt efter gymnasiet var att hon inte hade haft så mycket och tunga läxor under gymnasietiden, men ändå fått den högskolebehörighet som hon behövde.

Under utbildningen fanns det möjlighet att bli diplomerad hästskötare och det gjorde Lovisa. Det har hon nytta av nu.

– Tack vare det kan jag nu jobba extra som ridlärare när jag läser till lärare i svenska, matte och engelska. På så sätt slipper jag att ta studielån!

Hon valde alltså att söka till högskolan direkt efter gymnasiet, och satsar på att bli lärare för barn i årskurs 1-5. Men hon bor på en liten gård, tillsammans med sin pojkvän. De har lite grisar, får och hundar och vill gärna fortsätta med det.

– Jag har fullt upp, men gillar att vara aktiv!

Skriv ut sidan >